Jag är säker på att mitt jobb är en dagisplats där trötta fruar dumpar av sina män när dom blivit för jobbiga att dras med i hemmet.
Hur har jag nu kommit fram till det här då?
Det är ett par olika händelser som gör mig misstänksam:
1. Dom ställer upp truckarna brevid varandra och tävlar om vem som " kommer i mål" snabbast.
2. Dom gasar på extra med grävmasinerna bara för att dom ska flyga riktigt högt i slutet av vägbulan.
3. Jag kommer in för att städa lunch/dusch rum på ett ställe, allt verkar lugnt, jag morsar på grabbarna som sitter och dricker kaffe och svänger in i duschrummet för att städa av toaletterna ( jag börjar alltid med toaletterna). Jag hör hur det stojas och stimmas i lunchrummet men ignorerar det då dom alltid håller på på det viset... När jag sen tar dammvippan och kliver in i lunchrummet så upptäcker jag att golvet nu är fullt av vatten och att 2 snubbar, åldrarna 35 - 40, sitter på varsin stol och fnissar så dom skakar, även dom dyblöta. jag ser på rörar, på killarna, skakar på huvudet och suckar. nu börjar dom högljutt skylla på varandra, och bråka om vem som egentligen börjat. Dom slutar, reser sig och går skamset mot dörren. En av dom stannar kvar för att hitta sina byxor som tydligen åkt av någon gång i processen! Ja, allvarligt. På dom TRE minuter det tagit mig att städa av toaletterna, så har dom här 2 inte bara hunnit ha vattenkrig, utan har även lyckats slita av den ena killens brallor!!! Han tar på sig byxorna och går mot dörren, men innan han kliver ut så stannar han upp, ser skamset på mig och frågar; "nu tycker väl du att vi beter oss som en lekskola va?", snabb i käften som jag är så svarar jag med att jag tidigare jobbat på ett fritidshem och att dom aldrig betedde sig på det här viset. Han sänker blicken och mumlar tyst medan han kliver ut genom dörren; " vi kanske borde byta plats med dom då".
Jag har vait på den här arbetsplatsen i snart ett år och är vid det här laget övertygad om att det här är helvetet på jorden.
Jag bara MÅSTE här ifrån....
Skrivet av Rosami 25 september 2009 klockan 20:02
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar