Ibland undrar jag om jag någonsin var menad att finna någon...
Det kanske bara blir jag två hundar och ett hus med trädgård.
Jag kan inte se mig själv som mamma.
Jag är inte den där söta perfekt flickiga varelsen, som fyller ett hem med matdoft,
blommor och spets.
Som sminkar sig varje dag och är allmänt ljuv a'la 50-tals idyll...
Jag är tjejen som avskyr att gräla, inte funderar på allt alltid och som tjatar en massa.
Jag tänker mer som Stephen King än hemmafrun.
Jag kan måla upp en bild av ond bråd död och dunkel avgrundskänsla, men suger på sött, nuttigt och heminredning...
Finns det någon som vill ha en liten, nätt sak med en lugn och easygoing personlighet som samlar flamingos, spelar tv-spel, älskar action och skräck och har en mardrömsvision a'la Silent Hill i sitt sinne?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar