Ja, då var det bekräftat.... jag är officiellt STÖRD!!!
På senaste tid har jag haft en variation av psykiskt störda mardrömmar.
Jag har varit jagad av dinosaurier genom ett nöjesfält..
Jagad av människoätande köttfärslimpa genom ett byggnadskomplex samtidigt som jag städade golven...
och nu... Jag var en katolsk präst (man dessutom) som bodde i vatikanen, men alla andra präster, biskopar, mm var missbildade, brännskadade eller lemlästade....
O_o
WHAT`S WRONG WITH ME!!!!!!!!!!!!
Skrivet av Rosami 7 mars 2010 klockan 12:25
Nu räcker det! Jag tänker inte fortsätta plåga mig själv på detta viset! Jag ska föreställa vara vuxen men framstår mest som en gnällig tonåring! Jag måste börja ta tag i mina problem och sluta gömma mig! Dax att svälja stoltheten och skaffa lite jävla anamma!
Dax att sluta vara så jävla patetisk! jag ska inte gömma mina känslor och inte frukta konflikter! Jag ska ta tag i mitt liv!
Inget mera fröken is-stod!!!!!
Skrivet av Rosami 12 januari 2010 klockan 15:06
Jag hatar hur man konstant drabbas av ångest och deprissioner så snart mörkret och kylan kommer krypandes.
Det kväver mig, och får mig att må värre än vad som borde vara brukligt....
Ska man någonsin kunna ta sig igenom en vinter utan ångestkänslor och mörka tankar, utan att hata allt som är ens liv?
För tillfället får jag förlita mig på citalopam och atarax för att ta mig genom dagen och kunna sova om natten...
Mitt eget recept; ett glas baileys med mjölk, choklad och en bra film....
Måtte våren komma fort i år....
Skrivet av Rosami 29 december 2009 klockan 19:15
.JPG)
Har nu åtgärdat min lilla ångest incident från senaste inlägget.
Jag tog en promenad med min fina lilla höststil!
Leopardmönstrad basker från H&M
Färgglad blommig sjal från H&M
Turkosblå kappa från loppis
Rosa väska från Wedins
Orangea skor från Sko Dej, snart ute ur bilden eftersom dom börjar gå i sönder.... *snyft*
Sedan bakade jag smörbullar!
Skrivet 17 oktober 2009 kl. 11.05
Det senaste taget har jag tvingats leva med konstanta påtryckningar från mina föräldrar om att skaffa barn. Men jag VILL inte. Jag vill inte bli det där tomma skalet av en människa utan hopp och glädje och utan några hobbies, intressen eller vänner och bara sitta vid ett köksbord, ALLDELES ENSAM, prata med mig själv och stirra i en vägg...
Jag vill vara lycklig, ha vänner, intressen och hobbies. Jag vill resa och se världen och göra det som jag tycker är kul. Men det får jag tydligen inte.
Varför vill mina föräldrar döda mig, ta ifrån mig min själ, kväva mig?
Jag önskar att jag fötts som man, då hade jag sluppit alla tvången om barn, då hade jag fått göra mina egna val och fortsätta ha vänner och göra det som är kul.
Min pappa har rest, har kvar alla vännerna från ungdomen och gör det han gillar att göra. Mamma bara sitter där... hon har inga vänner, hon talar med sig själv, hon är grå och innåtvänd och fullkomligt OLYCKLIG., och det är mitt och min brors fel... Vi dödade henne.
Ibland vill jag ta en kniv och skära ut min livmoder, för då hade dom lämnat mig ifred.
Jag vill nte bli som min mor, ensam och olycklig, jag vill inte bara sitta där. Jag vill leva. Jag vill inte vara ett tomt skal som bara existerar för att stirra på en unge, medan männen här i världen inte behöver göra någonting, eller offra något överhuvudtaget.
Jag HATAR att vara kvinna!!!!
Skrivet av Rosami 17 oktober 2009 klockan 11:05
Jag är säker på att mitt jobb är en dagisplats där trötta fruar dumpar av sina män när dom blivit för jobbiga att dras med i hemmet.
Hur har jag nu kommit fram till det här då?
Det är ett par olika händelser som gör mig misstänksam:
1. Dom ställer upp truckarna brevid varandra och tävlar om vem som " kommer i mål" snabbast.
2. Dom gasar på extra med grävmasinerna bara för att dom ska flyga riktigt högt i slutet av vägbulan.
3. Jag kommer in för att städa lunch/dusch rum på ett ställe, allt verkar lugnt, jag morsar på grabbarna som sitter och dricker kaffe och svänger in i duschrummet för att städa av toaletterna ( jag börjar alltid med toaletterna). Jag hör hur det stojas och stimmas i lunchrummet men ignorerar det då dom alltid håller på på det viset... När jag sen tar dammvippan och kliver in i lunchrummet så upptäcker jag att golvet nu är fullt av vatten och att 2 snubbar, åldrarna 35 - 40, sitter på varsin stol och fnissar så dom skakar, även dom dyblöta. jag ser på rörar, på killarna, skakar på huvudet och suckar. nu börjar dom högljutt skylla på varandra, och bråka om vem som egentligen börjat. Dom slutar, reser sig och går skamset mot dörren. En av dom stannar kvar för att hitta sina byxor som tydligen åkt av någon gång i processen! Ja, allvarligt. På dom TRE minuter det tagit mig att städa av toaletterna, så har dom här 2 inte bara hunnit ha vattenkrig, utan har även lyckats slita av den ena killens brallor!!! Han tar på sig byxorna och går mot dörren, men innan han kliver ut så stannar han upp, ser skamset på mig och frågar; "nu tycker väl du att vi beter oss som en lekskola va?", snabb i käften som jag är så svarar jag med att jag tidigare jobbat på ett fritidshem och att dom aldrig betedde sig på det här viset. Han sänker blicken och mumlar tyst medan han kliver ut genom dörren; " vi kanske borde byta plats med dom då".
Jag har vait på den här arbetsplatsen i snart ett år och är vid det här laget övertygad om att det här är helvetet på jorden.
Jag bara MÅSTE här ifrån....
Skrivet av Rosami 25 september 2009 klockan 20:02
Jag har haft ett par dåliga dagar där jag känt mig lite nere. Jag har försökt med allt för att bli lite piggare.....
Choklad:
Favoriten är Milkyway Crispy Rolls.
Jag testade att kolla på en riktig chickflick:
Det blev "En Shopahlics Bekännelser", det visade sig rätt snabbt att filmen sög. Den var helt enkelt pinsam på gränsen till barnslig och gjorde sig inte rättvisa.
Sen så blev det lite youtube, och där hittade Ms Fabulous en liten film som gjorde mig lite gladare:
http://www.youtube.com/watch?v=-sBmyuW1GQs&feature=player_embedded
Vad säger man... Jag älskar asiatiska män.
Det hela blev dock mycket bättre när jag klockan 5.30 som vanligt gick upp i förberedelse iför jobbet hittar en liten lapp från Ms Fabulous:
"Du är bland det gulligaste & mest omtänksamma jag vet !! Älskvärd, snygg & underbar så det visslar om det! Hoppas du har en riktigt bra dag!!!!!!!"
Om inte det får en tjej att må bättre så vet jag inte vad som gör det!
Tack Ms Fabulous för att du finns! Det betyder verkligen allt!!
Skrivet av Rosami 22 september 2009 klockan 06:21
.JPG)
Den här lilla underbara mysisen fick jag av Ms Fabulous efter att jag brutit med en kille jag dejtade i tre dar.
Jag döpte den till Birdy NamNam, och han har en hedersplats i min säng.
Och killen?
Låt oss kalla honom "the prince"....
Efter tre underbara dagar med en helmysig sexig fillipinare med dreads, som gillade att mysa i soffan, gosa, kallade mig sexig, snygg och underbar hela tiden, och dessutom både lagade mat åt mig och gick upp tidigt "dagen efter" för att göra kaffe åt mig innan jag skulle iväg till jobbet.
Så kommer naturligtvis SMÄLLEN.
Min till synes underbara och fina karl, röker på med sina vänner!!! När jag sen konfronterar honom med min ståndpunkt om hur droger går emot alla mina principer, så kläcker han ur sig att även Om han slutar röka skiten så tänker han fortsätta sälja den.
Ljuvligt! Inte nog med att snubben visar sig vara pundare... NEJ!
Han är dessutom en LANGARE!!!!
Efter det var det enbart kalla handen som gällde. Jag sa precis vad jag tyckte om hans korkade "ovana", så vandrade jag ut genom dörren och har inga planer på att återvända igen!
Tacka vet jag mina underbara vänner och alla dessa flamingos!!!
Skrivet av Rosami 17 september 2009 klockan 22:03
.JPG)
