Det senaste taget har jag tvingats leva med konstanta påtryckningar från mina föräldrar om att skaffa barn. Men jag VILL inte. Jag vill inte bli det där tomma skalet av en människa utan hopp och glädje och utan några hobbies, intressen eller vänner och bara sitta vid ett köksbord, ALLDELES ENSAM, prata med mig själv och stirra i en vägg...
Jag vill vara lycklig, ha vänner, intressen och hobbies. Jag vill resa och se världen och göra det som jag tycker är kul. Men det får jag tydligen inte.
Varför vill mina föräldrar döda mig, ta ifrån mig min själ, kväva mig?
Jag önskar att jag fötts som man, då hade jag sluppit alla tvången om barn, då hade jag fått göra mina egna val och fortsätta ha vänner och göra det som är kul.
Min pappa har rest, har kvar alla vännerna från ungdomen och gör det han gillar att göra. Mamma bara sitter där... hon har inga vänner, hon talar med sig själv, hon är grå och innåtvänd och fullkomligt OLYCKLIG., och det är mitt och min brors fel... Vi dödade henne.
Ibland vill jag ta en kniv och skära ut min livmoder, för då hade dom lämnat mig ifred.
Jag vill nte bli som min mor, ensam och olycklig, jag vill inte bara sitta där. Jag vill leva. Jag vill inte vara ett tomt skal som bara existerar för att stirra på en unge, medan männen här i världen inte behöver göra någonting, eller offra något överhuvudtaget.
Jag HATAR att vara kvinna!!!!
Skrivet av Rosami 17 oktober 2009 klockan 11:05
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar